Idag läste jag ut Domedagsboken av Connie Willis. Jag fick ett tips om den inne på boksnacket på AFF, av en som tänkte att jag borde gilla den eftersom jag gillade The Time Travellers Wife av Audrey Niffenegger. Båda böckerna innehåller tidsresor, men på väldigt olika sätt. Den ena spänner över cirka 35 år, den andra 700.
I Domedagsboken befinner sig huvudpersonerna i framtiden, år 2054. Det handlar om en kvinnlig historiker vid namn Kivrin som reser tillbaka till medeltiden för att observera livet i en by på 1320-talet. Tekniska problem tillstöter och hon hamnar 28 år fel, i en tid när digerdöden sveper över södra england. Samtidigt (?) i framtiden bryter en virusepidemi ut i Oxford som gör det svårt för hennes kollegor både att inse att hon kommit fel och att göra något för att hjälpa henne tillbaka. Sedan kämpar protagonisterna mot varsin farsot i varsitt årtusende och hur det går ska jag inte berätta här.
Jag måste väl erkänna att jag var lätt skeptisk när jag började läsa boken, eftersom omslaget ser ganska töntigt ut, tecknat och för fantasyaktigt för min smak, men ganska snabbt greps jag ändå av bokens två parallella historier. Jag läste den i svensk översättning, något jag sällan gör, men det gick bättre än vanligt. Jag irriterade mig inte så mycket på språket. Den var spännande, medryckande, lite smårolig och ganska lättläst trots att den var över 500 sidor lång. Kvalar väl inte in på den absoluta toppen, men trevlig omväxling, bra underhållning och roligt att stifta bekantskap med en genre jag väldigt sällan läser.
Betyg: 4 av 5.
