av Cecelia Ahern (ja, hon stavar så).
Den här boken påminner lite om Can You Keep a Secret, vilket inte är positivt. Den handlar om Holly (en rätt så korkad tjej som hela tiden hamnar i pinsamma situationer och springer iväg och gömmer sig) som varit gift med Gerry i tio år då Gerry drabbas av en hjärntumör och dör. Holly sörjer honom intensivt och klädsamt, d.v.s. hon glömmer bort att äta och blir smal och snygg på kuppen (något som verkar drabba många tragedienner i böcker och filmer) och glömmer helt bort att leva sitt liv, något hon knappt gjort på många år eftersom hon sedan sena tonåren levt sitt liv genom sin man, vilket idealiseras i boken. Efter några månader av gråt i kudden och uteblivna måltider upptäcker Holly att hennes döde man lämnat efter sig en bunt med meddelanden till henne, ett för varje månad under resten av året.
I varje kuvert finns en liten lapp med ett kärnfullt budskap på, tänkt att hjälpa änkan ut ur katatonin och tillbaka på lyckliga fötter igen. Värre plattityder får man leta efter. Holly är så förbluffad över att hennes döende make haft tid att skriva ner dessa meddelanden, men ärligt talat, det kan inte ha tagit mer än tio minuter. Holly får små uppdrag, blir skickad på solsemester och lyckas t.o.m. landa ett spännande jobb på en tidning tack vare ett av döde makens tips (”Shoot for the moon, and if you miss you’ll still be among the stars” inte ens astronomiskt korrekt) trots att hon saknar utbildning och aldrig stannat mer än ett år på något av sina okvalificerade jobb. Det finns kärlek med också, med förutsägbara förvecklingar.
Språket i boken känns konstigt platt. Jag har svårt att sätta fingret på precis vad det är jag reagerar på, men det känns som att författaren skriver en på näsan hur personerna är och känner. Sinnesstämningar förklaras alltför konkret istället för att låta ord och handlingar visa upp karaktärens känslor och personlighet. Historien känns irriterande klämkäck och jag fick ingen känsla för någon av karaktärerna i boken. Det finns uppenbarligen en marknad för ”chick-lit” om hjälplösa tjejer som lyckan ramlar över, men jag ska sluta läsa sånt.
Betyg 2 av 5.
