Mannen som älskade Yngve

av Tore Renberg.

Renberg är en norsk kille född -72 (som jag!) som skriver, möjligen självbiografiskt, om ungdomstiden i Stavanger 1990. Huvudpersonen, Jarle, är en ”alternativ” kille (tänk Joy Division, Pixies, Sisters of Mercy, The Jesus and Mary Chain etc.) som spelar i ett rockband och är politiskt aktiv, tvärsäker och ganska pretentiös. Plötsligt en dag upptäcker han att han blivit förälskad i den nyinflyttade killen, Yngve, som skiljer sig dramatiskt från allt som är ”rätt” i Jarles värld. Han är en småborgerlig mes som spelar tennis och inte alls är intresserad av musik och politik. Jarles nya känslor vänder upp-och-ner både på hans bild av sig själv som heterosexuell man och på hans vänskap med bästa kompisen och rockbandskollegan Helge, som ser Jarles intresse för Yngve som ett avståndstagande, en oförklarlig och obehaglig personlighetsförändring. Yngve visar sig senare vara väldigt speciell och bära på en egen hemlighet…

Det här var en bok som jag verkligen fastnade i! Den har en värme och närhet i språket och förmedlar känslorna hos karaktärerna väldigt väl. Man lever sig in i oron, sorgen, förälskelsen. Författaren återger tonårsjargongen och de existentiella tankegångarna utan att det blir konstlat.  I berättartonen skiner den vuxnes ömsinta omtanke om sitt unga jag igenom. Det finns en distans till tonårstidens våndor utan att för den skull förringa dem.

Igenkännande om man själv varit svartklädd vänster/kulturell i sin ungdom. Underfundigt, roligt om tonårstidens tragiska känslor och jättekul att läsa nåt som utspelar sig i Norge.

Betyg 4 av 5.